.

Vem har du som förebild och varför?

Ellen:

Svår fråga.. Jag har ingen som jag verkligen ser upp till och vill vara som. Men det finns ju självklart personer som inspirerat mig och jag mer eller mindre ser upp till. Dock kommer jag inte på någon, haha. Men jag ser upp till personer som står upp för sig själva om som "vet vad hen tycker". Ganska tråkigt svar..

Ida:

Jag har ingen förebild om jag ska vara riktigt ärlig. De finns ingen jag skulle vilja va som för  då skulle ju ingen va som mig ?

Moa:

Detta är en svår fråga. Jag har inte direkt någon förebild, för att vara ärlig har jag inte haft tid att leta efter någon. Min situation har varit så unik så det finns ingen annan som gått igenom samma sak som jag. Det finns många i min sits men cf är väldigt individuellt. 

Hur har sjukdomen format dig?

Ellen:

Till den jag är. Har man en svår sjukdom lär man sig uppskatta livet mer än andra. En dag när man mår bra hela dagen är en drömdag, trots att mediciner som ska tas. Man tar inte livet förgivet och är tacksam för varje andetag. Att ha en CF har ju blivit en vardag, en verklighet för mig. Jag har behövt/behöver vara mer "mogen" än andra i min ålder är. Jag ska ta mina mediciner och göra min andningsgymnastik. Det tar mycket tid och MÅNGA gånder har jag velat ge upp. men trots det har cystisk fibros har format mig till den jag är idag och det är jag tacksam för!

Ida:

Svårt att svara på eftersom jag inte vet hur jag hade varit "formad" utan CF, men som sagt så har ju CF format mig och mitt liv till vad som är idag. Jag hade kanske inte tänkt och sett på saker och ting som jag gör nu.

Moa:

Till det bättre vill jag säga. Jag har lärt mig att leva i nuet. Jag har svårt för att bli stressad (mina nära och kära kan nog instämma...). Jag uppskattar livet mer än andra i min ålder tror jag för jag kan se konsekvenserna av olika handlingar. Det kan både vara bra och dåligt att jag fick växa upp väldigt fort. Jag fick liksom inte lika lång tid att vara barn och äta grus. ;) Jag fick istället lära mig mina mediciner, sätta antibiotika själv, dra IVnålen när kuren var klar etc. Jag kunde som fyraåring svälja sex tabletter! Det är mycket saker men min hjärna har av detta blivit mer mogen än vanligt som jag ser som en stor fördel i livet. 

Vad saknar du att kunna göra som en frisk kan och inte en med CF?

Ellen:

ALLT som CF hindrar mig från att göra. Jag vill kunna åka iväg mer spontant, det går inte nu eftersom massvis med mediciner måste packas med. Jag vill kunna vara bland mycket folk och inte behöva oroa mig över att bli infekterad. Jag vill helt enkelt leva som en frisk människa i min ålder gör.

Ida:

Jag skulle vilja kunna göra saker lite mer spontant som att hänga med en vän och sova över utan att behöva planera en massa, gå 100% utav min skoltid och vissa vad jag kan, slippa anpassa  sig efter sjukdommen i alla lägen!

Moa:

Som Ellen säger, allt! Jag ville också kunna åka bort spontant, sova över hos kompisar utan att planera i en vecka innan. Jag har gått på många sporter som ung men efter ett tag blev det en omöjlighet. (Jag är också lat så det störde inte så mycket) ;) Men även det att kunna bli frisk på egen hand. Slippa sjukhus. Sen transplantationen är jag inte mycket på sjukhuset längre men jag minns ändå hur det var innan.