.

Ja, glad halloween på er! Mycket har hänt på senaste tiden. Jag blev inlagd i kristianstad mån-fre V. 43 för att få ordning på min diabetes. Jag ska vara helt ärlig med er. Min diabetes hade gått åt skogen.

 

Som diabetiker går man ca. en gång om året och fotar sin ögonbotten för att se försämringar som orsakas av diabetes. Jag gjorde detta för någon månad sen och resultaten var över förväntan. Sjuksköterskan sa att hon aldrig sett så fina ögon hos en diabetiker. Toppen! tänkte ju jag och var nöjd med det. Sen var jag hos tandläkaren. Han sa att mina tänder var otroligt fina med tanke på alla mediciner jag tar. Han frågade också om jag haft tandställning för att tänderna var så jämna (det har jag inte). Jag var skitnöjd! Såklart! Vem skulle inte vara det? 

 

Sen var det besök på sjukhuset för att kolla upp diabetesen och ta ett långtidsblodsocker (som visar snittvärdet över de senaste 12-14 dagarna, kallas HbA1c) och det var 5,6!!! Jag har aldrig haft så bra! Inte ens när jag var liten och relativt frisk. Herregud! Min diabetes hade äntligen fallit på plats. YES! 

 

Dock varade inte lyckan längre. Jag glömde mer och mer bort att jag fortfarande hade en diabetes att ta hand om och jag tog mindre och mindre insulin. Fortare och fortare gick det utför och jag mådde inte bra. Varje gång jag tog blodsocker hade jag över 20! (Ska ligga runt 5-7) Till sist orkade jag inte mer. Jag slutade ta blodsocker för jag mådde bara mer dåligt över att se de fruktansvärt höga värdena. Jag stängde ute tanken på insulin och stängde inne hur jag egentligen mådde. Jag ljög om att ha tagit blodsocker och hittade bara på siffror. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag hade 8,9. ;) 

 

Detta märktes ju såklart när jag kom till sjukhuset igen och mitt HbA1c låg på 9,0. När man har såhär högt så har sjukhuset en policy som säger att patienten genast måste läggas in. Detta är farligt högt!!! Det är sånnahär värden som leder till amputation av händer/fötter och orsakar permanenta hjärnskador. Bara att nu efteråt se hur långt jag drev det får mina ögon att tåras men jag visste inte hur jag skulle reda ut detta själv. 

 

På sjukhuset sa de att jag kunde antingen fixa detta själv hemma, och återkomma en vecka senare  ELLER bli inlagd och få hjälp på plats. Detta var på en onsdag eller torsdag V. 42 och jag visste att ta hand om detta själv inte skulle vara möjligt. Att starta om sin diabetes innebär att ta blodsocker hela tiden, lära nytt om insulin, räkna kolhydrater och mycket mer. En totalomvändning från allt jag lärt mig. Jag visste att det skulle vara omöjligt att göra samtidigt som man skulle vara i skolan. Dock så skulle det inte finnas någon diabetespersonal över helgen så vi bestämde att jag skulle bli inlagd måndagen därefter. Det var en kort vecka med tanke på vad jag varit van vid och allt flöt på som smort. :) 

 

Nu är jag hemma och har ett lugnt lov och mina värden är bra igen. Detta är första gången på tio år min diabetes fått vara i centrum och jag tror att det var bra. Japp, jag har haft diabetes i nästan exakt tio år nu! Jag har lärt om allt och räknar kolhydrater för att ha mer koll på mitt blodsocker så detta inte händer igen. Om jag ska fortsätta vara ärlig så tror jag att jag kommer komma in i svackor igen men det behövs en nystart ibland. Man är inte dålig för att man inte klarar allt själv ibland!! 

 

Det jag vill säga med detta är att jag gör misstag. STORA misstag ibland men jag kämpar igenom det med hjälp av min omgivning och nu är jag på fötter igen. Vissa kanske säger att detta kunde förhindrats, jag borde väl kunna ta hand om en sjukdom jag haft i tio år?! Det kan man ju tycka men tydligen inte. Och jag är inte rädd för att dela med mig av detta för jag vet att det finns många andra som är och har varit i min situation. Och det är OK!!! Om någon med en krånglig diabetes som läser detta, ta det lugnt! Gör som jag! Åk till sjukhuset och lägg alla korten på bordet. Personalen där kommer inte döma dig för detta är vanligt. Särskilt i tonåren. De kommer istället hjälpa dig och efter en vecka kommer du må bra igen, som jag. :) 

 

Det var allt för denna gången och det blev ett långt inlägg men jag kände att jag ville att dela med mig av vad som hänt. 

 

Kram på er!!!!

//Moa :) 

Hej. Jag vet att det var längesen nu men det sa jag att det skulle vara innan skolan började så så får det vara. Jag mår bra, skolan är intensiv men rolig och hösten är här. Jag var på återbesök i Göteborg nu i september. Tänk va snabbt nio månader går?! Jag gjorde en lungröntgen som visade att mina lungor ser bättre ut än sist, även om jag just då hade en förkylning. 

 

Det har dock varit några bakslag, när jag var där uppe och vägde mig så hade jag gått ner två kilo. Inte bra så nu försöker jag gå upp igen. Hur gör man det med cf? Haha! Man bara äter, och äter, och äter. ;)

 

Vad mer? Det var skolorientering i fredags. Det gick åt skogen. (No pun intended) Jag är extremt dålig på att navigera med en karta som inte visar vart norr är så ett bra betyg i det är nog ej att vänta. Typiskt...?

 

NÄSTA VECKA ÄR DET DONATIONSVECKA!!! 

Nästa vecka med start imorgon (7-13/10) så är det donationsvecka. Den är till för att under en vecka sprida så mycket information om donation som möjligt för att öka vetskapen om hur man kan anmäla sig eller i alla fall ta ställning. Om du vill registrera dig dom donator, gå in på socialstyrelsen.se/donationsregistret och fyll i dina uppgifter så kan du även få ett brev hem som bekräftar det. Om du har en iPhone kan du även ladda ner det digitala donationskortet för iPhone. (Vet ej om det finns för Android) Även där kan du fylla i dina uppgifter och hela tiden ha ditt donationskort, fast i mobilen. :) 

 

Jag har också skaffat ett ask-konto, ask.fm/m0anilsson_typ. Där kan ni ställa frågor om så önskas och så kommer jag svara så fort jag kan. :) 

 

Förutom det så tackar jag för mig. Jag ska försöka återkomma snart igen och tills dess får ni ha en bra höststart.