.

Nu när man haft nya lungor i några månader och ser vilken skillnad det är så kan jag inte fatta hur man pallade med livet innan. Veckor på sjukhus, ständiga intravenösa kurer, dagliga inhalationer. Ja, listan är lång på saker jag gjorde innan som inte behövs längre. Jag minns när jag och pappa blev inlagda och då innebar det chips och läsk mitt i veckan vilket inte störde mig alls! ;) Men det var ändå värdefull tid med honom och jag undrar hur det kommer bli nu. För er som inte vet så är min pappa ute på en pilgrimsvandring till fots till Jerusalem. Han började gå i mitten på november och kommer hem den 30:de april! Han har alltså inte varit med under min transplantionsresa och har inte träffat mig efter operationen. När Göteborg ringde och berättade att mina lungor hade kommit så sa jag att pappa inte skulle komma hem. Detta för att han bara varit på vägen i ca en månad och jag är så stolt över det han gör. Jag ville att han skulle komma fram till Jerusalem, och nu har det ögonblicket nästan kommit! Om mindre än en månad kommer jag och pappa träffas igen. Två helt nya människor med helt nya egenskaper. Jag längtar. Massor!! När han kommer hem kommer han träffa en ny dotter och slippa spendera tid med mig på sjukhus. Vi kommer kunna spendera tid med varandra utanför sjukhusmiljön. Kan ni tänka er vilket möte det kommer bli?! 

Som sagt så längtar jag och det var egentligen det jag ville dela med mig av idag. Hoppas ni också vill gå in på min pappas hemsida och kolla in lite mer på towardsjerusalem.org. Det skulle betyda mycket för mig!

//Moa :)