.

Hej på er! 

Hur har eran midsommar varit? Min var som alla andra år, haha. Vi firar inte midsommar särkskilt mycket, vi dansar inte runt stången och vi firar heller inte med släkt och sånt. Hela min släkt bor ju i norrbotten också så det vore ju lite besväligt att åka 130 mil varje år för att fira midsommar. ;) 

 

Jag tänkte på en sak förut. Det är ofta någon säger "men du är ju van" till mig. T.ex. när vi ska en spruta i skolan. Alla är rädda och pratar om hur ont det kommer göra och hur rädda dem är, men när jag säger något om hur rädd jag är, eller hur ont jag tror det kommer göra är det alltid någon som säger "men du är ju van". Vadå van? 

Ja, jag har tagit oräkneligt många sprutor i mitt liv. Men för det gör det väl inte mindre ont? För det kan jag väl också vara rädd? 

 

Jag blir irriterad när någon säger så. Det är inte bara när man ska ta spruta i skolan. Men det är främst när det handlar om sprutor någon säger så. Det kan vara någon som ska ta blodprov i fingret och är rädd. Personen berättar det för mig och jag säger "Oj, men det går nog bra! Jag tog blodprov för ett tag sen, haha 20 rör, min hand blev helt vit. Fast jag tog i armen"

Det skulle jag inte säga för att få fram ååh vad synd om dig. Personen säger då "Men du är ju van. Jag har aldrig tagit blodprov förut" Och visst, jag förstår att personen kan vara rädd eftersom hen aldrig tagit blodprov innan och hen inte vet hur det känns. Men vadå "du är ju van"? 

Vad ska jag vara van med? Smärtan? 

Jag menar absolut inte att det är fel att tycka att det är jätteläskigt med ett stick i fingret, absolut inte! Jag förstår om det är läskigt. Jag menar inte att jag är "bättre" och att det är mer synd om mig som tar 20 rör än den som tar 2. Men det jag inte förstår är hur man kan få det till att det ska göra mindre ont för att jag gjort det förut. 

 

Som svar säger jag "men det gör ju inte mindre ont bara för jag gjort det flera gånger innan" 

personen säger då "men ändå, du är ju ändå van" 

Nu gav jag bara ett expempel på en konveration. 

Tänk på det. Det är inte lättare bara för att man gjort det tidigare. Moa har tagit blodprov extremt många gånger. (Vi tar blodprov några gånger om året) och hon är jätterädd för att ta sprutor och blodprov. Jag hoppas ni förstår att jag inte menar att det är fel att vara rädd! 

 

Tack till er som läst inlägget. glöm inte att dela, kommentera och såklart - fortsätt läsa vår blogg! :) 

 

//Ellen